Tyst kvinna, jag SKALDAR!

Jobb, jobb, jobb. Också pussla med vardagen. Sen blir det inte så mycket tid över. Här har vi ett urval av de senaste månadernas beställningsjobb, först illustrationer till en forskningsrapport om hur barn interagerar och umgås:



En Softcore-bild till Svampriket, där alla redaktionsmedlemmar får varsin token-dinosaur. Min är SJÄLVFALLET en ankylosaurus, favorit-dinon sen… ja, alltid! Måste dokumentera min ankylosaurus-samling någon dag och dela med mig av, i sanning en skatt som allmänheten bör känna till!


Designade även Torekov Hotells nya meny, eller rättare sagt, bilden som ska vara på baksidan av den. La en himlans massa tid på att få till en balanserad och snygg komposition, och förhoppningsvis når den hela vägen fram.




Svampriket är i full färd med att släppa sina sommarprogram där var och en av redaktionsmedlemmarna får ett eget problem där vi blir intervjuade. Jag ville göra något väldigt annorlunda när jag illustrerade podbilderna, och eftersom jag aldrig jobbar realistiskt eller direkt efter foton för Riket så kände jag att det var på tiden. Också för att markera att det här skulle bli något nytt och spännande.
Antagligen är det SKITDUMT av mig att publicera bilderna och även fotona som de utgår från, eftersom alla då kan se att de inte är perfekta. Men å andra sidan, det är ju inte så jag jobbar heller. Då är det bättre att anlita en kopiator. Mycket nöje!


Niklas Sintorn, svärmorsdrömmen som får hela redaktionen att sucka förälskat varenda gång han uppenbarar sig.


Anders Brunlöf, vår ångande och frustande chefredaktör som såväl är den som drar och den som skjuter på baktill.



Sandra Wärn, vass och skärpt på alla de där bra sätten, och den som håller oss hårt i kopplet när våra redaktionsmöten håller på att spåra ur totalt.



Tommy Hawk:ansson, grundaren som smyger runt i skuggorna och sprider lugn och ro.


Tobias Anderson, den omänskliga übermänniskan som lever enbart på segrar, rekordtider och när han lyckas täppa till Anders trut med ren perfektion.



Peter Ahonen, den enorma skrivtalangen som alla vi andra flaxar kring i hopp om att hans engagemang och precision ska gnida av sig på oss.


Ludde Lundblad, Rikets äldsta barnrumpa och bultande hjärta.



Linus Svensson, det där överbegåvade lilla underbarnet som finns i alla större kompisgäng.



Och slutligen konstnären som försöker binda ihop allting med rå vilja, dominans och en evig ängslan för att de andra i redaktionen inte äter ordentligt.

Publicerat i lösryckt | Lämna en kommentar

Tro mig när jag säger att du kan gå an

Åhnej, ska det här vara ett skryt-inlägg när en ny(efter)bliven relationsmänniska fläker ut sin hårt redigerade vardag med ”that special someone”.

Precis. Så bit ihop!

Ja, halledosingen, det här var innan vi visste att vi var kära i varandra. Så små vi var då (för sju månader sen).




Utklädd till Totoro på maskerad (tack Joppe för den FANTASTISKA dräkten) och för att ingen skulle försöka dra hem Rickard utan lov så tog jag det säkra före det osäkra.


En som sover och en som rävsover.


Rickards tvååriga dotter Hedvig, och eftersom hon är för liten för att tycka till i frågan huruvida jag kan visa upp henne fritt så nöjer vi oss med en liten bild. Dessutom är det upp till hennes föräldrar att skryta med sin makalösa avkomma, men att helt censurera bort henne hade känts skevt, eftersom vi har henne varannan vecka. Hursomhelst, här har vi henne!


Doctor Octopus, is that you…?

Ja, och hemmaduktiga är vi också, finns liksom ingen hejd på präktigheten.

Mycket lyckat och harmoniskt par på väg till Retrospelsmässan.



Du och jag, Snuggletooth. Rakt in i solnedgången och litta’ te’.

Publicerat i lösryckt | Lämna en kommentar

”Denna mjukhårda blandning av ull och sten…”

-Men Anna, vad GÖR du hela dagarna? Eftersom du är så kass på att uppdatera bloggen?
-Ahmenvaf… Jag, eh… Relationar mig! Och råddar med skit, lagar mat, jobbar när jag hinner, försöker vara en god redaktionsmedlem, dotter, flickvän och allmän vän. Typ det! Liksom…

Ja, det är onödigt många järn i elden just nu, men jag anar att det lugnar ner sig snart. Fuktig och påtaglig sommarvärme har lagt sig som en mössa över hela Bjäre, och överläppen är konstant fuktig om jag så står vid ritbordet eller spisen.
Men ett av de många projekten kan jag visa upp! Varannan måndag publicerar Svampriket diverse alster som jag knåpat ihop, och här är den senaste skörden:





Där hade vi ”Saker du – tyvärr – aldrig får se tv-spelskaraktärer göra”, de första fyra delarna. Jag säger ”första” eftersom jag hemskt gärna skulle vilja göra en omgång till, om bara inspiration och lust faller på.


Det här var en annan typ av bild, som tack till alla som röstat på Svampriket i Level7′s podcast och blogg-omröstning (där vi knep bägge förstaplatserna i de två kategorier vi var nominerade i) så vill jag bjussa på något större och mer genomarbetat.
Så tog tre av de mest älskade tv-spelskvinnorna, Aerith från Final Fantasy VII, Peach från Mario-spelen och Zelda (nej, jag tänker inte redogöra varifrån hon kommer…) och satte dem i ett nytt sammanhang, med nya utseenden. En bild som förhoppningsvis väcker associationer och berättar en liten historia.
Den är ovanligt odetaljerad för att vara en ”Anna-illustration”, men ville prova något annat, något renare.


Här har vi originalskissen som jag jobbade över. Som ni ser så är karaktärerna väldigt kluddiga och skissartade, eftersom jag redan hade en väldigt tydlig idé om vart jag ville ta dem. Så la istället energin på bakgrunden och att få skogen att kännas dynamisk och intressant att se på.

Slutligen: Jag, Rickard och Jonatan begav oss till Retrospelsmässan i Göteborg där vi mötte upp med några från Svamprikets redaktion. En väldans lyckad dag!








Det var allt från Softcore – som sagt, ett konstprojekt för Svampriket (Sverigesbästatv-spelsbloggochpodcast!) – för den här gången!

(….den här ska jag se ikväll, är så onödigt peppad att kommer behöva gå och ta en dusch till snart…!)

Publicerat i serier, Svampriket | Lämna en kommentar

Påsköppet


Då var det dags igen, Skärtorsdag till Annandag Påsk så har jag öppet i Galleriet mellan tolv och fem. Hjärtligt välkomna!



Publicerat i konst, uppdateringar | Lämna en kommentar

Hut hut hut…!

Tror nästan det kan bli rekordmycket bilder i det här inlägget, och med all rätt, det jobbas för mycket och bloggas för lite.
De senaste veckorna har jag dock inte slitet hårt på blocken eller ritplattan, har legat golvad med något otäckt virus i en månad nu, och försökt dra ner på jobbet för att bli av med det fortare.
Någonstans under dessa dagar var det Alla Hjärtans Dag (vilket jag skiter tämligen hårt i) samt min födelsedag (som inte heller skakar min värld precis). Bilden nedan gjorde jag för Svampriket och Softcores räkning den fjortonde Februari, Valentindagen.

Det var jag, blocket och kulspetspennan i cirka fyra timmar, resultatet blev Peach och Mario som vi nog aldrig sett dem förut.

Snart är det sommar (nåja) och då stundar en ny Guerilla Festival, och således blir det snart avtäckning av den nya Guerilla-postern. En sneak peak följer, och vi passar även på att kika på de två tidigare årens skisser och utkast.



I år är det tema rock, av den tyngre sorten uppenbarligen, vilket också ska speglas i den slutgiltiga versionen.


Svampriket har blivit med förstärkning, jajjekorv, vi har vart ute och värvat nytt! Niklas Sintorn och Peter Ahonen från gamla Kraid-redaktionen kom och joinade, och det är som att vi alltid suttit ihop vid höften.


Nio skall man vara!


Jag skriver ju även lite blygsamt och ibland för Riket, tänkte passa på att länka till tre saker som faktiskt var ganska vettiga. Eller, vettiga, jag LA TID på dem iallafall!
http://www.svampriket.se/2013/12/van-med-tingen/ En krönika om att vara speltokig men teknikofob.
http://www.svampriket.se/2014/01/naken-agd-och-skitsur/ Text om mitt milt sagt hetsiga humör och hur det ibland skär sig med vissa spel och genrer.
http://www.svampriket.se/2014/02/pat-igen-capcom/ En lista på tre Disney-licenser som jag gärna sett som 2D Capcom-spel.t.se/2014/02/pat-igen-capcom


Nu! Tar vi och tittar lite PROCESSARBETE här. För jag vart smart nog att spara ner hela vägen när jag gjorde just den här beställningen.
Killarna på podcasten Play Before You Die (huserar på IGN) ville ha en ny logotyp. Sagt och gjort, vi började bolla idéer mellan oss. Jag hade haft något tatueringsinspirerat i huvudet till dem länge, och sen fick de snällt finna sig i det.


Skissen godkändes, med några små korrigeringar, och sen skickade jag tre färgförslag:




Killarna tyckte bäst om det lila förslaget, och sen jobbade vi vidare därifrån. Små detaljer skulle bestämmas, som typsnitt, Zelda-svärd, karaktärer och kontroll.
Slutresultatet kändes ganska gjutet, ett klassiskt motiv med lite nyare, modern kostym. Inga konturer, utan bara färgfält och mycket knalliga färger.


Finns även på diverse merch, in i deras affär och leta!



Apropå inget alls så släpade jag med min Lego-låda upp till Rickard (min sämre hälft) och började snickra ihop en liten privat kärleks-ö med tillhörande fort, bestyckat med kärnvapen, armborst, walkie talkie-kommunikation och fängelsehåla. Den jävelen som vågar sig dit måste först kryssa förbi minorna vi placerat ut i vattnet.
Under tiden så manglade Rickard i källaren, och han tyckte det var värt att dokumentera hur god könsfördelningen är i vår relation. Sen byggde han en stridsspets med tillhörande uppskjutningsramp till mig och kärleks-ön.


Svampriket har fått en ny podcast, en liten telning vid namn Svamppod Junior, som Ludde Lundblad och hans son Landon leder. Ludde bad snällt om en logga, och det fick dem! Den skiljer sig väldigt mycket från vad jag brukar göra till Riket, men tyckte det var dags att bredda perspektiven lite, bräcka upp nya fönster.


Här har vi… Ja, bara en jätterandom bild på olika färgtester till himlar som jag gjorde. Under dagens olika faser. Vetefasen vad jag vill med det, men inte illa iallafall.


Som sagt, de låter mig skriva på Svampriket. Insisterar faktiskt, och ibland lyckas jag inte åla mig undan. Så jag fick fria tyglar och ritade något som till elva procent handlar om att jag är otroligt peppad på indiespelsmarknaden och till åttionio procent om att vara kär i Rickard.

Publicerat i konst, serier, Svampriket | 1 kommentar